Det är så märkligt! Jag har väldigt plötsligt börjat känna mig peppad för att ta tag i skolan, träningen, livet, ALLT! Det är när det här underbara vädret börjar sätta igång och årstiden sakta börjar gå mot sommar och värme, det är då det händer! Då får jag liv i mig och känner glädjen sprida sig i hela kroppen, jag känner att det inte är långt kvar i skolan och att det är dags att ta tag i allting, ALLT. Börja kämpa i skolan och kämpa för att uppnå min dröm. Kämpa med allt, jag vill göra så mycket, jag vill göra allt samtidigt, jag tror att på något sätt kan jag klara allt det jag vill på en och samma gång!
Varför är det bara så på vårterminen? Ibland förstår jag mig verkligen inte på mig själv.
Det är som att någon sakta drar ner mig i en mörk deprimerande håla på vintern och drogar mig med sömnpiller, försöker få mig så trött som möjligt, försöker få mig att känna mig dålig, otillräcklig, sämst och försöker få mig att känna att jag aldrig kommer klara av att göra det jag vill.
Sedan på våren händer det oförklarliga, någon drar mig upp ur den där mörka lilla hålan i en hastig rörelse, upp mot himmel och ljus, ger mig energi, glädje, hopp och får mig att känna mig bäst och starkast i världen, som att jag kan klara allt!
Varför är allt så oförklarligt? Jag tycker inte om att inte förstå saker, jag vill ha en förklaring och en mening till allt. Jag vill veta hur allt hänger ihop och varför. Jag vill inte känna mig som en oförstående liten flicka när jag snart är en vuxen människa med viktiga beslut att ta och med stort ansvar för världen.
 Det är så konstigt, alla är vi som små oförstående och oskyldiga barn, på många sätt, men vi har ändå så stort ansvar för allting och måste bete oss så vuxet, ta så mycket ansvar, låtsas förstå så mycket och vara så förstående, ta på oss så mycket skuld till vad som händer i världen.
Jag säger det igen: JAG HATAR ATT INTE FÖRSTÅ HUR SAKER OCH TING HÄNGER IHOP!

                                                                  Let me fly away!