Hej!
I både fredags och Lördags kväll hade jag praktik eftersom att jag var sjuk hela förra veckan och jag säger bara en sak... Det är sjuuukt segt att ha praktik på en fredags- och lördagskväll!
Inte för att gnälla eller klaga på praktiken eller så, men det var inte alls kul att ha praktik och "jobba gratis" (Nej, jag vet man säger inte så men det känns så...) när jag istället hade kunnat jobba på Tylöhus där jag jobbar extra på helgerna annars och dessutom kunnat få betalt, eller jag kunde t.ex spenderat kvällen med Pojkvännen, eller vart med vännerna som jag knappt hinner träffa nuförtiden.. Träffade i.o.f.s Martin i fredags men man är ju inte precis pigg efter praktiken. Lite tråkigt men det är bara att kämpa sig igenom, jag har inte praktik så länge till nu endå.

Jag har vart lite smått depp eller snarare mer besviken på senaste tiden. Inte på grund av skolan, pojkvännen eller familjen. Utan på grund av en vän.
Jag vill inte nämna några namn men det känns som att en del av mina vänner tar mig förgivet på ett sätt. Jag har alltid vart den som ställer upp för mina vänner oavsett vad, jag känner inte riktigt att jag får så mycket tillbaka av vissa. Det är inte så att dem inte finns för mig egentligen, men det känns som att dem hör bara av sig när dem själva behöver hjälp med något, mest när det gäller materiella saker eller tjänster. Han/ hon lyssnar alltid på vad jag har att säga men öppnar sig inte alls lika mycket för mig som förut. Det är det som gör mig ledsen att han/ hon känner att han/hon inte kan prata med mig som förut. Som att jag har gjort något fel.. Ska förklara bättre vad jag menar!

Ni vet en sådan där vän som man haft så länge man kan minnas, en sådan vän som man gått igenom alla faser i livet med. En vän man haft under den tiden man förändrades som mest och fortfarande har kvar.. (Som den där texten jag skrev om min kära "syster" Nadine fast som inte bor i Tyskland)
Man har alltid sagt ALLT till varandra och funnits för varandra hela livet, gjort allt tillsammans. Men sedan en dag så förändras det, sakta men säkert. Man försöker allt för att få det att bli som förr, men man glider bara längre och längre ifrån varandra. Man börjar träffas mer och mer sällan, den kontakten och det förttroendet man tidigare hade med varandra blir mindre.
Det känns som att man är den enda som försöker och kämpar för att hålla kontakten och man börjar tröttna på att alltid vara den som hör av sig.
Vännen slutar att prata med en om hur han eller hon mår o.s.v och det är då det börjar kännas så fel... Det känns så fel! Att den vännen man trodde man skulle prata om allt med för all framtid, att man bara kommer längre och längre ifrån den vännen. Den vännen som man alltid stått upp för och den vännen som alltid har stått upp för en. Man börjar undra vad man har gjort för fel och vad det är som gör att den vännen väljer att helt plötsligt öppna sig för någon annan.
Man blir ledsen och sårad av att den vännen inte känner att han/ hon kan prata med dig om allt som förut, och det ända  man vill är att allt ska bli som förr. Som den tiden då vi kunde säga allt i hela världen till varandra, då vi kunde göra vad vi ville tillsammans utan att vara rädda, vi älskade varandra mer än allt oavsett hur mycket vi bråkade.. Minns när vi bråkade och en minut senare inte kunde låta bli att skratta när vi kollade på varandra hur mycket vi än försökte att vara "sura" så gick det inte.
Jag saknar henne/ honom och den relationen vi hade till varandra innan och jag skulle göra vad som helst för att få blli "ung" igen och leva livet som skitunge med henne/ honom igen. MEN det är tyvärr inte så lätt. Det är sånt här livet är, man skapar fina minnen som man kan minnas och gläjas åt och ibland sämre med olika sorters människor, vissa människor finns kvar i livet, andra inte. Sedan förändras människor alltid och gör olika val som påverkar på olika sätt.
Är glad att jag har haft henne/ honom i mitt liv och att vi har så många fina/ roliga minnen tillsammans iallafall!


Take me back to childhood..
 






Jag som 14 åring;

   




   

 

GirlyStuff

23 september 2013 19:23

Hejsan! Vilken fin blogg du har! :)
Det skulle vara jätteroligt om du ville klicka in på våran blogg: www.GirlyStuff.bloggplatsen.se
Vi skriver om mode, naglar, ger insperation & en massa, massa mer!
Det skulle vara så roligt om du ville klicka in på våran blogg och lämna en kommentar & bli våran nya läsare !:D ♥
Kramiz

http://www.GirlyStuff.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknade för ett tag sedan men har legat kvar och myst i sängen tills nu, det bästa som finns när man har sovmorgon. Man blir ju så trött nu när mörkret börjar tränga sig på. Ser ut att vara fint väder idag iallafall, lite solsken kan behövas tycker j...

Vet inte alls hur det här inlägget kommer att se ut för det är första gången jag bloggar genom mobil men jag mste bara dela en liten story om min allra bästa vän och syster som jag kallar henne. Skrev det här för några dagar sedan, det här kommer ver...

HEJ Läste igenom min blogg idag när jag kom på att den existerade och blev sugen på att skriva lite, var ju ett tag sedan jag var aktiv här. En del inlägg är heeelt onödiga och konstiga, men en del är faktiskt ganska smarta och förnuftiga. Några ...

Jag har tänkt på en sak.. Varför är det så många som är desperata efter att ha en kärlekskamrat? Jag förstår såklart varför man vill ha någon att bli älskad av och någon att älska. Alla behöver kärlek! Men varför ska livet gå ut på att hitta en kärl...

ÄNTLIGEN börjar det bli lite bättre väder! Idag har jag haft en mysdag med mamma :) Först åt vi pastasallad ute i det fina vädret sedan gick vi ner till stranden och "surfade" med den nya brädan som min galna mor köpte. Eftersom att det inte blåste...