Vet inte alls hur det här inlägget kommer att se ut för det är första gången jag bloggar genom mobil men jag mste bara dela en liten story om min allra bästa vän och syster som jag kallar henne. Skrev det här för några dagar sedan, det här kommer verkligen från hjärtat och utan henne hade jag inte vart den jag är idag.

När jag var 6 år träffade jag min allra käraste syster, Nadine.
Jag minns dagen då vi träffades första gången.
Det var soligt ute och varmt, vi träffade Mammas arbetskamrat och Nadine i Fridhemsparken. Nadine och jag var båda två ganska blyga när vi var små men den dagen kom att betyda otroligt mycket i framtiden, för sedan den dagen har vi hållt ihop.
Vi lekte ofta när vi var små och redan då visste jag att vi skulle vara vänner för alltid. Allt var liksom så annorlunda med henne. Vi vågade allt, det var precis som att vi var två halvor och när vi var tillsammans så blev vi "hela" och vågade vad som helst. Vi hittade på alla möjliga bus och det var nog en stor del till att vi blivit så nära.
Åren gick och allt flöt på som det alltid hade gjort, Nadine och jag blev allt närmre och närmre vänner medan vi blev äldre och äldre.
Vi var alltid glada med varandra och bara genom att kolla på varandra så kunde vi börja skratta. Ju äldre vi blev desto busigare blev vi.
Efter att ha gått igenom allt och lite till, växt starkare och starkare med min allra käraste syster i 6 år och efter att ha bott med henne så fick jag veta det som skulle förstöra allt! Hon skulle flytta till sin pappa som bodde i Tyskland. Jag var 12 år när jag fick veta det här och våra mammor blev ovänner medan jag och mamma bodde hos Nadine och hennes mamma.
Jag och Nadine satt på hennes rum veckorna innan hon skulle åka och grät tillsammans. Vi försökte att hitta på allt hyss och bus som vanligt men det kändes inte samma som förut eftersom att vi snart skulle behöva vara utan varandra på dagarna igen!
Jag kommer ihåg dagen då jag kom hem från skolan.. Jag och min mamma skulle flytta Nadine och hennes mamma var i Eslöv och jag visste att jag aldrig mer skulle få träffa Nadine. Jag skrev ett brev till Nadine innan vi åkte där jag talade om hur mycket jag skulle sakna henne och hur mycket jag älskade henne.. Att jag hoppades att vi en dag skulle träffas igen.
Sedan flyttade vi, bara sådär.. Att bara flytta sådär och inte få säga hejdå till den som hade betytt mest av alla för en i flera år var hemskt! Jag visste att jag aldrig mer skulle få träffa henne eftersom att våra föräldrar var ovänner och man (vi) inte hade mobiler och internet på samma sätt som idag.
Åren gick och med tiden så började jag tänka mindre och mindre på henne. Jag grät någon gång ibland men så skulle det nog alltid vara.
En dag när jag var 14 år.. (Jag kommer ihåg den här dagen väldigt väl!) Så kom min mamma till min skola för att ha utvecklingssamtal med mig. Hon såg glad ut och berättade ännu en sak som skulle komma att ha stor betydelse i mitt liv senare. Hon och Nadines mamma var vänner igen. Nadine skulle den sommaren komma och hälsa på. Glädjen i mig var obeskrivlig!! Att ha gått i 2 år och försökt glömma sin allra bästa vän och dem bästa minnena man hade så kunde man inte bli gladare. Jag kunde inte fata det förrän jag träffade henne på riktigt. Det var en så konstig känsla vi hade inte träffats på 2 ÅR ändå kändes det som vi alltid hade vart med varandra, allt kändes som förut och det räckte att vi kollade på varandra så brast vi i skratt. "Du är dig lik" sa hon med ett stort leende och det gjorde mig så glad att höra!
Från den dagen bestämde vi oss för att vad som än skulle hända så skulle vi hålla kontakten. Ingenting skulle få skilja oss åt igen!
Åren gick och varje lov hon var i sverige träfades vi och hittade på allt galet och roligt vi kunde tänka oss. Vi pratade varje dag, på FB och Skype och vi har sedan dess gått igenom otroligt mycket tillsammans trors att honbor där och jag bor här.
Det har vart svårt utan min allra käraste syster i Sverige men jag är så glad att vi alltid har haft varandra. Att jag har en vän som henne är jag evigt tacksam för. Jag önskar att jag hade fler vänner som henne som man kunde prata om allt med, säga exakt vad man tyckte och kände till henne/ honom utan att bli dömd eller uppfattad på ett speciellt sätt, en som man bara kan vara sig själv med dom man kan med henne!
Kommer ihåg dagen för några månader sedan när vi hade åkt bil i snöstorm till Tyskland och överraskat Nadine, jag kunde inte sluta gråta på väg hem. Jag grät hela vägen hemHELA vägen!
Jag var överväldigad av känslor.. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och att leva här i Sverige utan henne är så otroligt ensamt. Jag känner mig så ensam varje dag utan henne, varje dag..
Den här sommaren skulle hon komma hit i 3 veckor men pga förhinder fick jag veta att hon inte skulle kunna komma förrän nästa år, jag blev såklart förkrossad. Tiden gick och jag fick ett samtal av mamma några dagar senare då hon berättade att jag skulle skynda mig hem för vi skulle hämta Nadine på flygplatsen!! Jag blev så glad!! Jag trodde verkligen inte att hon skulle komma den här sommaren men helt plötsligt skulle vi hämta henne på flygplatsen! Jag skyndade mig hem och gjorde mig iordning sedan kom mamma hem.. Hon såg inte glad ut och jag visste varför.. hon förklarade varför. Ännu en händelse som skulle få mig förkrossad!
Nadines pass var borta, hon fick därför inte komma med flyget.
Jag grät hela natten och det började kännas som att jag aldrig mer skulle få träffa henne igen.
Helgen efter det åkte jag på läger. När jag kom hem trött, sliten och lite halvt deprimerad så öppnade jag bagagen och skulle slänga i väskan.. Då såg jag det!! Nadine låg där!!! Min älskade allra bästa och käraste syster! Jag slängde ifrån mig väskan, slet ur henne ur bagaget och kramade henne hårt! Båda stod vi där och grät, grät för att vi äntligen fick träffas trots allt, grät för allt vi hade gått igenom tillsammans den senaste tiden, grät av lycka!
Som sagt.. Jag saknar henne så otroligt mycket varje dag, och jag känner mig ensammast i världen utan henne i sverige <3

Tack till er som läste!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!I både fredags och Lördags kväll hade jag praktik eftersom att jag var sjuk hela förra veckan och jag säger bara en sak... Det är sjuuukt segt att ha praktik på en fredags- och lördagskväll! Inte för att gnälla eller klaga på praktiken eller så, ...

Vaknade för ett tag sedan men har legat kvar och myst i sängen tills nu, det bästa som finns när man har sovmorgon. Man blir ju så trött nu när mörkret börjar tränga sig på. Ser ut att vara fint väder idag iallafall, lite solsken kan behövas tycker j...

HEJ Läste igenom min blogg idag när jag kom på att den existerade och blev sugen på att skriva lite, var ju ett tag sedan jag var aktiv här. En del inlägg är heeelt onödiga och konstiga, men en del är faktiskt ganska smarta och förnuftiga. Några ...

Jag har tänkt på en sak.. Varför är det så många som är desperata efter att ha en kärlekskamrat? Jag förstår såklart varför man vill ha någon att bli älskad av och någon att älska. Alla behöver kärlek! Men varför ska livet gå ut på att hitta en kärl...

ÄNTLIGEN börjar det bli lite bättre väder! Idag har jag haft en mysdag med mamma :) Först åt vi pastasallad ute i det fina vädret sedan gick vi ner till stranden och "surfade" med den nya brädan som min galna mor köpte. Eftersom att det inte blåste...