Fattar inte hur jag fortfarande kan ha besökare på bloggen när jag inte bloggat på hur länge som helst...
Sorry guys!

Vädret har börjat bättra sig och man känner att den underbara våren är på G! Om 2 månader är det maj, vilket innebär att jag fyller 18!!! Och slår vad om att det är vår på hög nivå! Underbart!

På sommaren minns man!

Man minns somrarna när man var liten och oskyldig. Man minns att man alltid sprang runt barfota i gräset, på den heta assfalten, man sprang där i sin söta blommiga lilla klänning. Man ser sig själv springa där på den stora blommiga ängen som på film, så liten, så oskyldig och så ovetande om alla bekymmer i världen, så ovetande om alla jobbiga beslut och handlingar man kommer behöva ta tag i  i framtiden. Den typ av bekymmer man hade då var ungefär: Jag får inte som jag vill! Eller: Vad ska vi leka?
Sommaren är en underbar årstid som jag har otroligt många minnen från. Jag minns att jag brukade ta med mig min docka ut i trädgården och ha picknick i sommarvädret. Jag satt där och lekte så oskyldigt. Minns att när jag "bråkade" med mamma, när jag inte fick som jag ville så tog med mig min docka och "rymmde" upp i ett träd på en lekplats i närheten. Där satt jag med mina kex och saft som jag hade packat med mig, ungefär 5 minuter senare var jag hemma och lekte igen, glad, utan bekymmer, fri från all "ilska" och alla "bekymmer" som jag haft 5 minuter tidigare. Man förstod inte vad bråka var, man fattade inte vad ordet bekymmer innebar och man hade ingen aning om att det fanns mer att tänka på och fundera över än vad man skulle leka eller vem man skulle leka med, man trodde att mat, kläder, vatten och någon stans att sova det hade alla.

Det ska bli så sjukt underbart med sommar och att bli "vuxen"! Ser fram emot att "växa upp", vilket jag nog aldrig kommer göra innerst inne, men att få känna sig lite mer självständig och vuxen.  Men samtidigt vill jag inte bli stor, jag vill tillbaka till tiden då man var en oskyldig söt liten flicka. Jag vill vara den där lilla flickan som springer så oskyldigt på en äng med en klubba i handen. Jag vill  inte känna till verkligheten, jag vill vara omedveten om hur världen ser ut och dess stora svagheter och dåliga sidor, om vad ondska innebär, om vad som verkligen är något att bli bekymmrad över,om hur stort ansvar man får när man blir "vuxen" och om alla misstag och svek man kan göra eller "få". Man får så mycket ansvar och så mycket allvarliga beslut att ta när man "växer upp" man spelar så stor roll i världen, allt man gör och alla beslut man tar spelar roll!

Take me to a dreamworld!